Stadsfrämjandet

Stadsfrämjandet

Restauration

Modernistisk stadsplanering innebär funktionseparering, trafikseparering och socioekonomisk åtskillnad.

På 1960-talet infördes den på bred front med gigantiska rivningar, folkomflyttningar och nyuppförda suburbana områden i både"sanerade" innerstadområden och i de gamla städernas periferier. Marknaden har sedan försökt att på olika sätt kompensera för dessa förändringar med, framförallt, externa butiksetableringar. Båda dessa rörelser, politikens utopiska planering och marknadens reaktioner på densamma, har, tillsammans med starka särintressen på framförallt vägtrafiksidan, skadat våra städer intill oigenkännlighet. Staden har förvandlats till ett mark-, energi-, tids-och resursslukande ineffektivt monster. I den här bloggen skall vi publicera texter och projekt som syftar till att restaurera våra städer.

Från förort till ort

Ny UrbanismPosted by Albert Svensson Sat, January 17, 2009 16:38:13

Norra Guldheden: Från särhälle till samhälle

Enklavplanering , eller zonering, har skapat ofärdiga områden. Handikappade stadsdelar som behöver hjälpmedel. Oftast är det mekaniska transporter som behöver sättas in för att det skall fungera men även olika former av övervakning och avspärrningar. Norra Guldheden är ett bostadsområde som ligger nästan mitt i Göteborg. Närmaste grannar är Chalmers Tekniska högskola och Sahlgrenska Sjukhuset. Som en följd av sin ensartade bebyggelse, fragmentariska struktur och dåliga kontakt med omgivande stadsdelar finns här ingenting av den komplexitet och vitalitet som läget erbjuder. Stadsdelen är över 60 år gammal. Som en följd av den modernistiska planeringen med fristående hus i park saknas både de monumentala vyer och pittoreska miljöer som brukar känneteckna äldre områden. Det här är ett förslag till en reparation av området. Ett förslag till hur man omvandlar särhälle till samhälle. Så här gör man:

Rivningar och nybyggnader fram till 2025. Tiill skillnad från det sena 1900-talets ”extreme city makeovers” som ju innebar kulturrevolutionär sanering, socioekonomisk segregering, experimentell planering och fragmenterisering innebär modern stadsförnyelse urbanisering, komplettering, integrering och planering byggd på rationella principer och beprövade koncept.

I enklavplaneringens områden är trafiken separerad. I en riktig stadsdel är trafiken integrerad. I enklavplaneringens bostadsområden är det förbehållet de rika att få parkera vid hemmet. Hyreshusområdenas invånare är hänvisade till att parkera i perifera P-hus eller på stora parkeringsfält. I en riktig stadsdel kan även de fattiga köra ända hem utan att behöva hämta nycklar till bommen. Återvändsgator är i största möjliga mån borta. En mängd nya gator har byggts i området och knutits ihop i ett sammanhängande nät. Kontakt till omgivande staddelar är öppnad med flera nya vägar.

Områden som är planerade efter modernistiska teorier består av ett fåtal jättekvarter. Områden som är planerade efter traditionen, dvs. den enda empirin som finns i sammanhanget, består av en mängd små kvarter. I ett modernistiskt område där bebyggelsen framförallt består av hus i park består den mesta ytan i området av impediment, eller ”waste-land”; Ytor som inte går att använda. I en riktig stadsdel är all mark ianspråkstagen och definierad; Det finns ingen skräpmark. I enklavpaneringens områden är ofta de centrala delarna tomma och består av ”grönytor”, lekplatser,skogsklädda kullar och gångbanor. Den traditonella stadsdelen är som tätast och mest urban i mitten. Områdets mark blir inte bara tätare utan också mer ekonomiskt utnyttjad. Mitt i området finns en aveny med ett monument i fonden. Avenyn leder in från spårvagnshållplatsen och längs den ligger torget, stadshuset och utifrån den går ett maximalt antal tvärgator samt gågatan ner längs Universitetsbyggnaderna. Ett väldefinerat centrum är nödvändigt för en fungerande stadsdel. En väldefinierad periferi är önskvärd. Därför förtätas området inte bara centralt utan också med byggnader i periferin. Ett mönster som återfinns i äldre städer och stadsdelar är att kvarteren blir mindre ju närmare centrum man kommer. Anledningen är handeln; Ju närmare centrum man kommer ju mer fasad exponeras mot gatan; Ju närmare centrum ju tätare nät av gator.

Nya Norra Guldheden: En jämförelse med stadsdelar i Göteborg. Traditionella städer och stadsdelar brukar vara ca. 33 ha. Det är ingen slump. Det är nämligen den yta man kan täcka till fots.

Universitetet har idag verksamhet i Norra Guldheden. Med en struktur där småföretag i servicesektorn skulle kunna etablera sig, så som skedde i Vasastan när Universitetet byggde ut där, skulle dett faktum kunna befrukta stadsdelen. Det sker inte idag. Därför behövs det byggas hus med lokaler med exponering mot gatorna. Men det behövs också fler producerande företag i området. Om alla smedjor, kontorsmaterielfirmor, livsmedelshallar, järnaffärer, T-shirttryckerier etc. placeras i stadsdelarna kan människor i högre utsträckning promenera till jobbet och/eller åka kollektivt till detsamma och med verksamheter igång behövs det allt mindre av formaliserad övervakning. Med omedelbar verkan förbjuder därför Göteborg företag att etablera sig i perifera verksamhetsenklaver. Alla nyetableringar måste i fortsätningen ske i riktiga stadsdelar. Modernistiska städer består inte bara av funktionsenklaver utan också av socio-ekonomiska uppdelning. Genom detaljplanen styr man stenhårt var de olika typerna av boendeformer får finnas. Här stora enfamiljshus, här radhus och här hus i park. För att öka integreringen i samhället byggs nya nora guldheden med både villor, radhus och flerfamiljshus och här finns alla sorters storlekar och upplåtelseformer.

Guldheden 2025: En riktig stad

Tack till Leon Krier

  • Comments(0)//stad.arkitektalbert.se/#post2